Wild Weekly Photo Challenge: Mountains

Första gången i mitt liv som jag såg bergen, då var jag 18 år gammal och åkte med pojkvännen genom Europa. Grossglocknervägen sitter fortfarande etsad i minnet och tydligt på näthinnan. Hänförelsen andas inom mig än idag.

Jag är uppvuxen på landet, i platta Skåne, och även om jag åkt över just Grossglockner fler gånger sen 70-talet, så … denna första gång var en fantastisk upplevelse för mig. Ju äldre jag blir desto mer tunnsått är det faktiskt med hänförelse. Säkert känner många igen sig i detta…av naturliga skäl.

I årets nationella prov för gymnasister kan man läsa om 90-talisterna och deras drömmar om det ”lilla” livet , ”Svenssonlivet”. Dessa ungdomar släpades runt i Asien redan som dagisbarn – och kan den sortens vagabondliv på sina fem. Nej, det är det ombonade och mer stilla livet som, enligt forskarna, lockar den generationen. Även om jag kunde anat detta, så blir det något av en knockout när jag tänker på att mina egna barn är 90-talister och har åkt med oss ut i världen sedan de var under året. Och vi åkte mycket varje år – och allt längre bort.

Mina barn åker dock fortfarande – fast själva, och långt bort. Om de drömmer om det lilla livet? I slutänden, säkert. Eget hus och täppa, kanske familj – i alla fall hund!

Och bergen? Det blir en skön kavalkad från fantastiska Tibet i Himalaya.

Mountains – don’t we all love them? I was 18 the first time I saw the mountains. Raised in Skåne, Sweden, I had never seen anything like it – Grossglockner in Germany. My boyfriend and I went on our first trip together through Europe, by car. These mountains were stunning and we could throw snowballs and watch the sun go down behind those glittering giants. I still remember it – that totally enchanting feeling. Sadly enough those totally enchanting moments are not that frequent anymore as you grow older. I think many of us agree on that. From completely natural reasons.

Today’s national test for High School students talk about how young people, born in the 1990’s, as only kids were dragged through Asia by their parents. So, they are now dreaming of a future  comfortable family life – nothing else. They already know about that vagabonderie they had to go through as small children.

A minor shock hit me when I recognized that my own children, born in the 1990’s, also were dragged through the world with us from an early age. Now they travel the world on their own, but I guess they too dream of a quiet family life in the end. House and garden – and at least a dog!

And, the mountains. Well, some enchanting moments we had, the whole family, in the Himalayas and Tibet. Pictures cannot show the feelings we shared, but the beauty of the landscape was beyond magical and something I will never forget.

30 reaktioner på ”Wild Weekly Photo Challenge: Mountains

  1. uj uj uj så himla vackert och mäktigt på en o samma gång!

    och din text till är så bra. Måste ha varit en enorm upplevelse att få se detta vackra.

    Kram Tammy

  2. Then my urge to wander is my parent’s falt…they didn’t drag me around enough 🙂 Fabulous shots Ann Christine! Love the last one of Tibet.

  3. Tack för fin berättelse och finna bilder av Tibet. Du väckte mina minnen om mina resor. Jag önskar mig att jag skulle kunna resa nu som för och njuta av världen.

Lämna ett svar till vastlycurious.com Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.