En magisk berättelse

Suraj Sharma som Pi. I bakgrunden: den bengaliska och helt datoranimerade tigern Richard Parker.

http://www.imdb.com/title/tt0454876/ Bild lånad från 20th Century Fox

Författaren Yann Martels prisbelönta roman ”Berättelsen om Pi” kom 2001, vann  Bookerpriset 2002 – och nu har Ang Lee (”Brokeback Mountain”, ”Crouching tiger, hidden dragon” och ”The ice storm” ) skapat ytterligare ett konstnärligt mästerverk – av den här romanen. För filmen är ett dramatiskt, poetiskt och svindlande vackert konstverk om oss människor, om de villkor vi lever under här på jorden och om de under vi genommaterialistiska människor inte längre klarar av att tro på.

Huvudpersonen Pi Patel, som spelas av en 17-årig  Surja Sharma, växer upp i en indisk djurpark, där han lär sig att inte förmänskliga djur utan att förstå att deras främsta instinkt är att överleva. Namnet Pi (uttalat Paj) är hans egen förkortning av Piscine, bassäng på franska, men som blir till ”Pissa” bland klasskamraterna. Både hur han fått sitt underliga namn och hur han får igenom sin förkortning är en helt underbar historia i sig…

När familjen  får det ekonomiskt svårare bestämmer de sig för att flytta till Kanada och på vägen sälja alla sina djur. Mitt ute på Stilla Oceanen, rakt ovanför den djupa Marianergraven,  förliser skeppet med människor och djur under en storm. Bara Pi överlever, tillsammans med en skadad zebra, en hyena, en orangutang och en fullvuxen bengalisk tiger vid namn Richard Parker. (Hur tigern fått detta namn är ytterligare en fantastiskt underhållande historia…) Nu börjar en kamp på liv och död i den lilla livbåten. Att djuren är animerade kan man inte se – deras kamp är mycket realistisk och själv undrade jag hur det var möjligt att dressera djur till sådana scener. Slutligen är det bara Pi och Rickard Parker kvar, och för att klara sig – och tigern – drar Pi nytta av all sin förvärvade kunskap under uppväxten i djurparken och av allt som hans far lärt honom. Pi vinner tigerns, åtminstone tillfälliga, respekt och inser att de är livsnödvändiga för varandra. Bara att förse tigern med mat är ett uppdrag som ger Pi en anledning att hålla sig uppfinningsrikt vaken och aldrig förlora hoppet.

Genom gyllene stiltje och rytande storm, genom flygfiskanfall, valvolter och mareldssken får vi följa de två i rent magiska bildsekvenser. Ang Lee låter hav och himmel byta plats så fiskar och havsdjur blir till flygande stjärnor och planeter och himlavalvet flyter ut i ett myllrande, oändligt havsdjup. De två världarna förenas i total magi.

Och magi är det inte bara bildmässigt, för ”Berättelsen om Pi” är också en fabel om respekt för allt levande. Pi är både hindu, muslim och kristen. Gud tar många gestalter och som Vishnu erbjuder han Pi ett dygns vila på en ö när han som bäst behöver det.

Berättelsen har många tolkningsmöjligheter och ingen är naturligtvis den ”rätta”. Själv vill jag nog se den som en berättelse om vår livsresa. Skeppet fyllt av alla djurparkens djur förliser, och i djupet går Pis hela familj med all trygghet han någonsin känt. Då börjar hans egen resa. Den blir en kamp på liv och död, men också en sinnlig skönhetsupplevelse. Dess svårigheter är där för att hålla honom vaken och uppmärksam, hålla hoppet levande. När du som bäst behöver vila från alla prövningar kommer den till dig på ett sätt du inte kunnat förutse. Du får styrka någon obegriplig stans ifrån, styrka att gå vidare och klara din resas alla svårigheter för att slutligen nå fram till ditt mål.

Jag vill rekommendera alla att se detta mästerverk. Särskilt om du är en stor djurvän, estetiker, cineast och/eller livsfilosof ska du inte tveka. Men, orkar du inte se långa bildsekvenser utan är en snabbklippskadad 2000-talsmänniska ska du kanske låta bli.

11 reaktioner på ”En magisk berättelse

  1. Det låter som en fantastisk film som jag antagligen inte FÅR LOV att missa. Verkar vara en film som passar mig på alla sätt. Tack för att du tar upp den här…och…nu har jag något att se fram emot….

      • Nu har jag sett den! Jag tycker att den var vacker och fascinerande hur den moderna tekniken gör allt så trovärdigt. För allt det där kan väl inte vara verklighet…..I början tyckte jag den var lite långsam och tänkte att det här blir en lugn och skön resa men ack vad jag bedrog mig. 🙂 En film som jag säkert kommer att minnas länge.

      • Nog kommer man att minnas den länge! Jag håller med om det. Nu närmar sig tekniken verkligheten så mycket att man blir osäker – vad är verkligt och vad är det inte? Vacker är den, berättelsen om Pi.

  2. I förrgår var jag själv och såg Berättelsen om Pi. Lugnet (och humorn) i berättandet gjorde de våldsamma scenerna ännu mer drabbande och den storslagna skönheten ännu påtagligare. Det gick att känslomässigt leva med i Pi:s utsatthet och företagsamhet, faktiskt som att befinna sig inuti filmen. Jag har inte upplevt det på bio så många gånger. Vi var tre generationer som såg den tillsammans – vi var lika gripna allihop. Jag har lust att se den igen…

    • Jag kan också känna längtan att se filmen igen, nu, idag. Längtan till både berättelsens och bildernas skönhet och – som du säger – att återigen få leva med och bli gripen av. Vi var två familjer som såg den och när vi gick ut från biosalongen kunde vi inte säga någonting…alls.

  3. Ytterligare en spännande film att se. Jag tyckte väldigt mycket om Brokeback Mountain när den kom .
    Kom precis in från en rejäl långpromenad, -10 och snöfall … Så ser vädret ut hos oss idag. Men morgonen var solig och fin.

Halva verket är läsarens - så, vad säger Du? As the second half is the reader's - I'd love to have Your line!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.