Weekly Photo Challenge: Summer Lovin’

When we go to our summer house, this is the view just before we turn the last corner…we call it ”Hästviken”,. This is truly summer to me. And now, soon, this view means the final piece of summer when we say goodbye and leave for home.

Find some more summer lovin’ here.

The Falkirk Wheel and The Kelpies – Masterpieces

The Falkirk Wheel

Let us start with my last day in Scotland for this time. Our flight home was moved to the afternoon, so, we went west from Edinburgh to visit The Falkirk Wheel, which is the world’s first rotating boatlift. The lift links the Forth & Clyde Canal with the Union Canal, connecting Glasgow and Edinburgh.

Detta hjul är den första roterande båtliften i världen och ingår i Skottlands ambitiösa kanalprogram. Union and the Forth och Clyde är nu en oavbruten länk mellan Glasgow och Edinburgh. Hjulet svingar båtarna mellan de två vattenvägarna!

If you want to try the wheel you can take a trip on these boats. Unfortunately they were not available when we visited. Vanillarock  shows great shots of the wheel at work here!

Om du ville pröva hjulet fanns möjligheten med dessa turistbåtar. De hade ännu inte öppnat när vi var där. Vanillarock visar den i arbete här!

The Kelpies

More fantastic engineering – or rather spectacular, beautiful art – are The Kelpies by sculptor Andy Scott. ”The original concept of mythical water horses was a valid starting point for the artistic development of the structures.“”I took that concept and moved with it towards a more equine and contemporary response, shifting from any mythological references towards a socio-historical monument intended to celebrate the horse’s role in industry and agriculture as well as the obvious association with the canals as tow horses.”

Som en tribut till de hästar som troget arbetat för människan, bland annat vid kanalerna, står dessa 30 meter höga jättar vid varsin sida av the Forth & Clyde Canal och bildar en portal till dess ingång.

The Kelpies stand 30 metres tall in the 350 hectares Helix recreational space in Falkirk. They are the world’s largest equine sculptures and towering over the Forth & Clyde Canal they form a gateway to the canal entrance. These sculptures are meant to pay tribute to central Scotland’s working horse heritage on the canals from years gone by.

Hästarna är konstruerade av skulptören Andy Scott. Skulpturerna påbörjades i juni 2013 och stod klara i oktober samma år. Invigningen var dock i april 2014. De är världens största hästskulpturer.

Built of structural steel with a stainless steel cladding, The Kelpies weigh 300 tonnes each.

Vi uppskattade stålplåtens tjocklek till ca en halv centimeter – och hästarna väger imponerande 300 ton vardera.

Construction began in June 2013, and was complete by October 2013.  The Kelpies are positioned either side of a specially constructed lock and basin, part of the redeveloped Kelpies Hub.

Please click the photos to enlarge!

Läs mer om arbetshästarnas historia här. Read more of the working horses history here.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

And then like my dreams, A memoir – review

And then like my dreams, A memoir.

Margaret Rose Stringer

Freemantle Press, Western Australia, 2013

 

‘It was, it seems to me, a rather extraordinary love story…That we met at that moment, both in such dire need…’

Boken handlar om Margaret Rose och hennes älskade man, Charles ‘Chic’ Stringer – om deras liv tillsammans. Charles gick bort i lungcancer 2006, och mot slutet får vi följa hennes kamp för att försöka hjälpa Chic igenom den sista svåra tiden. Känslan av vanmakt och otillräcklighet. De fick 31 lyckliga år tillsammans.

Vi får följa med in i den australiensiska filmindustrins 70- och 80-tal, i livet med katter, husbygge, Europaresor och matlagningskonst. M.R. S beledsagar berättelserna med bilder ur det egna albumet, mest Chics foton, han var en av de mest respekterade filmfotograferna i Australien under denna period.

M.R.S berättar om sin besvärliga relation till sin mor och om kärleken till sin far, sin vilda ungdom och svårigheterna att hitta sin plats i livet. Ångest och depression. Den som ”räddar” henne är Charles, ’Chic’, Stringer. En man som älskar henne och förstår henne fullt ut. ” Chic really, really wanted and needed to look after me; and I really, really wanted and needed him to do it.” De två blir beroende av varandra, och när Chic är borta är M.R.S bara en halv människa. ”He was everything. He was life. He was knowledge. He was love.”

Författaren väver skickligt samman parets livshändelser och tar oss med på både inre och yttre resor, där vi bland annat får ta del av den gemensamma passionen för Placido Domingo. Allt med M.R’s drastiska, humoristiska, klara och direkta röst. Denna ’memoir’ är nog den mest genuina och äkta jag läst i genren. Och hon håller stilen hela vägen igenom. Hennes bakgrund inom filmindustrin är tydlig och hon använder sina kunskaper med finess.

Boken är öppet och självutlämnande/självkritiskt skriven i jagform, kryddad med manuskriptlika scener i tredje person. Genom dessa korta, filmiska sekvenser får läsaren en bild av parets jargong i varandras sällskap samtidigt som författaren målar upp mer levande personer – får oss att känna vibrationerna dem emellan. Chic och M.R. Till formen i stort består den av korta, drivna kapitel, vilket tillsammans med övriga ingredienser bidrar till att man har svårt att lägga den ifrån sig.

Boken är en unik och ärlig ’memoir’ om kärlekens himmelska glädje och avgrundsdjupa förtvivlan och sorg. Om våra innersta tankar och drömmar, om vilsenhet i livet och människans tillkortakommanden.

Länkar till parets resor finns på sidan European Travels With a Spouse och M.R. fortsätter skriva med ärlig, brutal humor i sin blogg Margaret-Rose Stringer, staying visible

Boken finns att köpa på adLibris och Bokus bland annat.

 

 

 

Aberdeen – Duthie Park and the David Welch Winter Gardens

Aberdeen was not very welcoming, in fact the most unfriendly place we visited in Scotland – at least concerning weather and traffic. The people as friendly as all Scots we met of course. There is a gem carefully hidden though, in that city. Hard to find – not even signposted – but a couple of young men in a van volunteered to take us there. We just had to follow them…not easily done in that traffic, but we finally got there. Duthie Park and The David Welch Winter Gardens.

On 5 July 1880 Miss Duthie, a local benefactor, stated that she wanted to create a public park to the memory of her uncles and brothers. And so, in August 1881, she and the Earl of Aberdeen cut the first turf and two years later the park was opened by Princess Beatrice.

According to what I had read about it, we were supposed to find, among many other flower beds, the famous rose mountain of 120.000 roses. Unfortunately these roses were no longer there, and the park seemed a bit neglected. Some parts of it was still well kept though.

Single specimens and flowers where lovely, especially the different thistles. The blue and purple colours are favourites of mine.

Their proper names where unfortunately not to be found anywhere.

Ordinary plume thistle? I guess this one is specially grown for gardens.

Very well kept gardens, and well planned, were The David Welch Winter Gardens, situated inside the Duthie Park. Originally erected in 1899 and designed by the city architect, Mr Rust, it was restored and rebuilt in 1970 after a heavy storm. The Gardens cover two acres and contains plants from all around the world. Today they are the third most visited gardens in Scotland.

The different areas are: Tropical House, Arid House, Victorian Corridor, Courtyards and Japanese Garden, Temperate House, Corridor of Perfumes, Fern House. Here’s a small taste of them!

Some of my absolute favourites belong to the Fern House, and of course the Victorian Corridors and the Arid House were impressive as well.

Victorian Corridors of hanging baskets

Victorian Corridors of hanging baskets

Arid House

Arid House

The steamy Tropical House

The steamy Tropical House

An absolute dream, the Fern House

An absolute dream, the Fern House